912181

Frågan om det finaste minnet jag har är en svår fråga, men har alltid svarat samma: När vi sprang ifrån andra staketet som var så nära honom, med en folkmassa så stor vid våra ryggar och trampade på så otroligt många fötter. "Förlåt", "ursäkta" och "sorry" var några ord som vi lyckades få fram. Så fort vi vänt våra ryggar och börjat springa då vi höll på att missa vårat tåg började låten som fick oss att ta i från våra fötter och inte direkt bry oss om hur falskt vi sjöng. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och vi kände hur hela liseberg sjöng med. Springandes lämna vi Håkan och en underbar kväll, men fortsatte att sjuga fram tills vi kom in i bussen och insåg att alla andra ville sova. Tro mig detta hindrade oss inte länge ifrån att börja sjunga igen...
 
Åh andra sidan har jag inte så mycket att skriva, livet är väl inte på topp och märker att andra året verkligen är så hemskt som alla säger. Verkligen trött på allt och alla, har insolerat mig och det enda jag gör är att plugga samt läsa. Living the time of my life va de ja...
 



Kom ihåg mig?